Är jag tillräckligt bra?

Lästid 6 minuter

Aktualisiert – Februar 9, 2025

Frågan "Är jag tillräckligt bra..." är förmodligen en fråga som alla ställer sig i livet. Det är förmodligen en av de mest djupgående frågor vi ställer oss själva. Den påverkar vår självkänsla, vår relation till andra och vår relation till Gud.

Sökandet efter ett svar leder oss till att reflektera över våra styrkor och svagheter, vår moral och vårt syfte med livet. Ur ett bibliskt perspektiv är den här frågan en inbjudan att fundera över vår mänsklighet i relation till Guds syn på oss.

Intyget

Innan vi tar en analytisk titt på ämnet, låt oss börja med en episod från mitt liv, eftersom den här frågan inte på något sätt är främmande för mig heller:

Min ungdom präglades av säkert välmenande förbud och min mors ofrånkomliga övernitiska önskan att jag skulle "bli något". En Dr jur. skulle vara bra, men en Dr med. skulle också vara helt acceptabelt. Efter att mina betyg på det humanistiska gymnasiet, med främmande språk latin, engelska och franska, lämnade mycket övrigt att önska ur min mors synvinkel och inte på något sätt gjorde rättvisa åt den tidens numerus clausus, så att drömmen om en doktorsexamen försvann för alltid, men mitt intresse för teknik åtminstone erbjöd den vaga sannolikheten att åtminstone uppnå en Dipl. Ing., eftersträvades detta mål ihärdigt. Övning, övning, övning var dagens ordning - även på semestern.

En sommar skulle vi åka på semester till Österrike i tre veckor, och på grund av rapporten trodde jag inte att vi skulle ha tid att öva. Så jag skaffade mig två plastpåsar där jag prydligt placerade rapporten mellan två kartongryggar med skrivblock, lade den i den första påsen och lade den andra påsen över den för att förhindra att fukt trängde in.
På vägen hem fanns det en tomt med en stor, knappt använd trädgård bakom ett högt smidesjärnstaket. Massor av löv täckte den lösa jorden. Ett perfekt gömställe. Jag sköt snabbt undan löven och det översta jordlagret, begravde det besvärliga föremålet i påsarna, täckte det med löv och så var det med det.
I förväg hade jag naturligtvis vaccinerat dessa klasskamrater ifall min mamma frågade om vi inte hade fått intygen, att de skulle ge samma information.

När jag kom hem var den första frågan som väntat "Och ...?", följt av mitt svar "Ingenting, vi får det först efter semestern!" Min mamma med ett synbart irriterat och otroligt uttryck: "Det tror du väl inte på själv!" Varpå jag med största möjliga lugn och utan minsta rodnad svarade: "Du kan ringa de andra ..."

Hon ringde inte - semestern, som var fri från praktik, var räddad! Men till vilken kostnad!

Några veckor före sin plötsliga och oförutsägbara död sa hon till mig under ett kvällssamtal att hon nog hade gjort en hel del fel under min uppväxt. Mitt svar var: "Du har inte gjort något fel, även om du i efterhand skulle ha velat revidera några av dina beslut och fatta ett annat. Det är normalt att fatta beslut utifrån sin nuvarande kunskapsnivå, men i efterhand, med hänsyn till de ytterligare erfarenheter man har gjort, kommer man till en annan slutsats. Det är knappast någon som medvetet agerar mot bättre vetande, särskilt inte föräldrar som oftast har barnets bästa för ögonen.

Denna dialog skulle ha kunnat göra trettio år av våra liv mycket trevligare och mer kommunikativa om hon hade låtit det ske mycket tidigare. Men ja, vissa saker tar tid, det vore bara önskvärt att internalisera denna insikt så tidigt som möjligt och inte vänta till strax före slutet.

Skalan

Vad är egentligen vårt riktmärke som avgör om vi är tillräckligt bra eller inte?

den sekulära ...

I vårt samhälle mäts "tillräckligt bra" ofta med hjälp av externa kriterier: Framgång, skönhet, prestation, erkännande. Många människor upplever att de inte uppfyller dessa förväntningar. De som inte kan hålla jämna steg känner sig snabbt underlägsna.

Dessa normer är dock ofta ouppnåeliga och kan leda till en oändlig strävan efter perfektion. Detta skapar en inre press som kan dölja en persons verkliga värde.

... och det gudomliga

Bibeln erbjuder ett radikalt annorlunda perspektiv. I centrum står budskapet om Guds ovillkorliga kärlek. I Psalm 139:14 (Schlachter) står det: "Jag tackar dig för att jag är underbart skapad; underbara är dina verk, och min själ känner väl igen detta!„
Dessa ord påminner oss om att vårt värde inte beror på vår prestation eller på andra människor, utan på det faktum att vi är Guds skapelser.

Detta budskap möter vi också i Nya testamentet. Jesus Kristus kom inte för att kalla perfekta människor, utan syndare (jfr. Lukas 5:32 (Slaktare) - "Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.").

I brevet till Romarriket (3,23-24 (Schlachter)) Paulus sammanfattar denna sanning:
"Ty alla har syndat och inte nått upp till Guds härlighet, men alla rättfärdigas av hans nåd genom den återlösning som sker i Kristus Jesus."
Gud älskar oss inte på grund av våra gärningar, utan TROTS våra ofullkomligheter. Korset är ett tecken på att vi är accepterade precis som vi är!

Spänningsfältet - synd och nåd

En viktig punkt i Bibeln är erkännandet att vi som människor inte är "tillräckligt bra" för att stå inför Gud i vår egen kraft.

Denna sanning kan verka förödande till en början. Men den pekar oss mot Guds nåd. I 2 Korintierbrevet 12:9 (Schlachter) säger Gud till Paul: "Och han sade till mig: 'Låt min nåd vara tillräcklig för dig.“
Detta uttalande vänder upp och ner på mänskliga normer: Det är just i vår svaghet, i våra misstag och tillkortakommanden som Guds storhet och kärlek uppenbaras.

Frihet

När vi låter oss vägledas av Guds kärlek förändras vår syn på oss själva. Vi kanske inser att det inte handlar om perfektion, utan om att leva i tillit till Gud. Bibeln uppmanar oss att inte söka vår identitet i världsliga normer, utan i Kristus (jfr. Galaterbrevet 2:20 (Slaktare) - "Jag har blivit korsfäst med Kristus, och nu lever jag, men inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Men det som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som älskade mig och gav sig själv för mig."). Detta leder till en djup inre frihet.

Samtidigt blir det tydligt att "tillräckligt bra" i Guds ögon inte betyder att vi ska vara passiva. Snarare uppmanas vi att utveckla våra gåvor och tjäna andra. I Mika 6:8 (Schalchter) säger:
"Du har fått höra det,[5] O människa, vad är gott och vad Herren kräver av dig: Vad annat än att göra rätt, att älska och att vandra ödmjukt med din Gud?"
Här blir det tydligt att våra liv har en mening som går bortom frågan om vi är "tillräckliga". Det handlar om hängivenhet, kärlek och gemenskap med Gud.

Impulser

Öva dig i att acceptera dig själv: Acceptera dig själv som en varelse skapad och älskad av Gud. Lär dig att ha tålamod med dina svagheter.

Acceptera Guds nåd: Be och tacka Gud för hans kärlek, som är oberoende av dina prestationer.

Se det ur ett annat perspektiv: Fråga dig själv hur Gud ser på ditt liv i stället för att låta yttre normer definiera dig.

Växa i tro: Leta efter möjligheter att fördjupa din relation till Gud, t.ex. genom bibelläsning, bön eller gemenskap med andra troende.

Exkurs - Tvivel på sig själv

Hon var en ung lärare som brann för sitt yrke. Hon ville inte bara förmedla kunskap till sina elever, utan också ingjuta värderingar som respekt, ärlighet och självförtroende. Men trots sina ansträngningar hade hon alltid en känsla av att hon inte var tillräckligt bra.

Varje dag ställde hon sig själv samma frågor: "Gör jag verkligen mitt jobb bra? Förtjänar jag det här jobbet? Har mina elever lärt sig något av mig överhuvudtaget?" Särskilt när en lektion inte gick som planerat eller när en kollega kritiserade henne tvivlade hon på sig själv.

Hon såg sin kollega som verkade kunna motivera varje elev utan ansträngning. Hennes lektioner var spännande, eleverna hängde på varje ord hon sa och hon fick mycket beröm av föräldrarna. Så hon frågade sig själv: "Varför kan inte jag vara sådan? Varför är jag inte lika bra?"

Hon kände också av pressen i privatlivet. På sociala medier såg hon vänner som verkade ha allt under kontroll, den perfekta karriären, det lyckliga förhållandet, det uppfyllda livet, de otroligt vackra semestrarna. Varje gång hon såg dessa bilder växte tanken inom henne: "Jag räcker inte till."

En dag, efter en ansträngande vecka, satte hon sig utmattad på en bänk på skolgården. En elev från hennes klass kom fram till henne och sa blygt: "Jag ville bara säga tack. Tack vare dig tror jag på mig själv igen. Jag brukade tycka att jag var dum, men du har visat mig att jag kan klara det!"

Hon var mållös. Hur hade han kommit så här långt? Hon var ju bara medelmåttig! Men i den här elevens ögon hade hon gjort skillnad.

På kvällen läste hon sin bibel och kom över Jesaja 43:1 „Och nu, så säger HERREN, som skapade dig, Jakob, och som formade dig, Israel: Frukta icke, ty jag har återlöst dig! Jag har kallat dig vid namn, du är min.„
Och sedan, som om hon behövde ytterligare bekräftelse, stötte hon på 2 Korintierbrevet 12:9 „Och han sade till mig: "Låt min nåd vara tillräcklig för dig, ty min kraft blir fullkomlig i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av mina svagheter, så att Kristi kraft kan bo hos mig.„.

Hon insåg att hon alltid bara hade fokuserat på sina egna svagheter i stället för att se vad hon redan var kapabel att åstadkomma. Hon förstod nu att det inte handlar om att vara perfekt, utan om att göra sitt bästa och lita på att Gud kommer att välsigna det - förment - lilla.

Från och med den dagen började hon inse att det inte var den självpåtagna perfektion hon strävade efter, den strikta följsamheten till kursplanen in i minsta detalj, som var värd att sträva efter, utan Guds behag och Hans vägar. Hon fokuserade på att göra vad hon kunde och lämnade resten till Gud.

Slutsats

Frågan "Är jag tillräckligt bra?" är i slutändan en inbjudan att se vår egen identitet i ljuset av Guds kärlek. Bibeln visar oss att vårt värde inte mäts genom yttre framgång eller perfektion, utan genom Guds nåd och kärlek.

I denna sanning finner vi inte bara tröst, utan också frihet och uppmuntran att forma våra liv med tillförsikt. Gud säger till var och en av oss: "Du är tillräcklig för att jag älskar dig."