Upplev Guds vägledning

Lästid 8 minuter

Uppdaterad - 9 februari 2025

Upplev Guds vägledning! De som "verkligen" är troende kan berätta om märkliga upplevelser som faktiskt kan göra dig bokstavligen förvånad och otrogen.

De som är mindre "aktiva" i sin tro är ganska skeptiska till det hela, för om jag låter Gud leda mig måste jag ju släppa rodret, eller hur? Och jag vill ju trots allt vara herre över mig själv!
Och dessutom: kanske gillar jag inte alls hans sätt?

Tja, dilemma, eller hur? - Den som intet vågar, intet vinner. Gammalt ordspråk, men fortfarande lika giltigt idag som någonsin.

Och nu?

Låt oss ta en titt på hur Gud skapade oss: Som människor med ett sinne, d.v.s. med ansvar, förmåga att tänka, fatta beslut, skilja mellan gott och ont ...

Jo, vi vet vad som är bra och dåligt, vi kan också tänka, men VAD tänker vi? Jo, det jag VILL, JAG! Men om det är vettigt och ändamålsenligt för mig blir oftast tydligt först i efterhand. Ja, just det, det stämmer: Man är alltid smartare efteråt!

Okej... OM Gud är allvetande, då vet han också hur något slutar när jag gör vad jag VILL, eller hur? Jo, det är bra. Men om jag vill ha något som jag - faktiskt - vet exakt att det inte är hans vilja, men gör det ändå, kan det inte vara så att han förstår mig och min önskan? Det är sant att Han förstår det, men kommer Han att godkänna det?

Ändå kommer han att tillåta det om du bestämmer dig för något annat, mot hans vilja (hans ord ...). Varför är det så? Just därför att du inte är en marionett. Puh, vilken tur du har! Eller är du inte det?

Någon måste alltid måla en svart bild! - Nej, ingen tur, i bästa fall har din önskan blivit tillfredsställd för tillfället. Eftersom konsekvenserna av dina handlingar ännu inte har kommit ...

Och hur är det med Guds vägledning?

Le, du upplevde det i det ögonblick då du - faktiskt - visste att din plan inte överensstämde med Hans vilja. Och allt utan att be.

Tyvärr är det inte alltid så att någon högt och ljudligt säger "Gör inte så!" eller att den berömda lappen plötsligt dyker upp bredvid kaffekoppen med ett tydligt "Nej" skrivet på.

Ändå hade du chansen att lyssna på den "verkliga", den inre rösten. Du bestämde dig för något annat och måste leva med konsekvenserna av ditt beslut.

Men om han visste att det inte var bra för mig, så kunde han väl ha stoppat mig?

Det är sant att han kunde ha gjort det, och ibland gör han det, men inte alltid. Kanske kommer konsekvenserna av ditt beslut att hjälpa dig i framtiden, och det är därför han låter dig göra som du vill.

Varför då?

Ja, vi ställer oss ofta frågan varför. Det gör jag också.

Tiden för min avresa till kunden var redan mer framskjuten än planerat. Och så kommer ett annat samtal som låter mig vänta i ytterligare fem minuter.

Nu kanske läsaren säger, vad gör väl fem minuter, lite mer på gaspedalen så tar du igen det! Det var vad jag sa till mig själv då, sprang in i bilen och körde iväg, lite snabbare än tillåtet, men motorvägen var nära och 70 km/h var tillåtet ändå, vilken tur!

Ut på motorvägsavfarten och - gasen i botten! Men som alltid när man har bråttom är nästa trafikstockning aldrig långt borta. Och så var det även den här gången. Redan på långt håll kunde jag se bromsljusen och varningsblinkers på de framförvarande fordonen. Jag hade inte precis de mest hedervärda orden på mina läppar, men åtminstone i mitt huvud, så jag bromsade och stannade, fortfarande i hopp om att de stillastående fordonen skulle börja röra på sig igen. Så där stod jag och såg tiden ticka iväg. Men inte ens min nervösa fot på gaspedalen kunde förändra situationen.

När trafikstockningen började lösa upp sig såg jag hur olycksbilarna manövrerades från omkörningsfilen ut på vägrenen. De såg inte alls bra ut. Polis, brandkår, ambulans, hela programmet.

Läsaren kanske redan har gissat det: ja, om jag hade åkt hemifrån på utsatt tid hade jag med största sannolikhet hamnat bland de fordon som stod parkerade på vägrenen, och kanske också varit den som skulle ha fått åka gratis med ambulansen. Fem minuter som kunde ha varit skillnaden mellan liv och död ...

Guds vägledning? Vid den tiden var jag ännu inte övertygad om detta, även om jag i hemlighet - faktiskt ... - sa till mig själv: "Om jag hade kommit iväg tidigt, skulle jag förmodligen ha varit i deras ställe ...".

Med andra ord: även om du inte är "troende" håller Gud fortfarande sin hand över dig. Sedan dess blir jag inte längre irriterad när något inte går som jag vill, för då säger jag till mig själv: Vem vet vad det är bra för! - Från dagens perspektiv vet jag(!) ATT Han hade en hand med i spelet. Och helt ärligt? Det är en oerhört betryggande känsla!

Venture

Om du vill våga dig på Guds vägledning, låt då Honom ta rodret! Han kommer att göra det väl, säger Bibeln i Psalm 37:5 "Överlåt din väg till Herren och hoppas på honom, han kommer att göra det bra."
"Bra" betyder "gör bra", inte "han gör det, jag lutar mig tillbaka och slappnar av ...".

Det är inte allas kopp te. Jag vet. Jag kan bekräfta det. Jag kan bekräfta det. Jag tror inte att det finns någon som inte har upplevt det. Och det är en lång väg att erkänna det, tyvärr.
Jag tänker ofta på Moses 40 år av vandring i öknen. Det var därför jag bestämde mig för att inte följa MIN vilja så länge och att lyssna mer på min magkänsla.

Det var det första steget. Det andra var att tämja min otålighet: Om han tar så lång tid på sig, då gör jag det själv! Ingen bra idé. Ännu en runda i öknen. Det tredje steget var min överlåtelse till Gud, trogen mitt ord 1 Petrus 5:7 "Kasta alla dina bekymmer på honom, ty han har omsorg om dig." "Jag kan inte göra mer, DU måste göra det - oavsett hur, när och vad, men gör det!"
Jag önskar inte någon det - men människan är så stolt och envis att hon ibland verkligen måste gå hela vägen ner för att - till slut - låta Gud ta rodret.

Situationen påminde mig om Matteus 14, 22-33: Jesus stannade i land för att be. Petrus och lärjungarna gav sig av över sjön till den motsatta stranden. En storm uppstod och de var i nöd.
När de såg Jesus komma gående över vattnet mot dem trodde de förstås inte sina ögon och trodde att de såg ett spöke. Men Jesus ropade till dem att de inte skulle vara rädda, det var han.
Toppen, han har mycket att säga! Han har inte vatten upp till halsen! Jag kan livligt föreställa mig, det kunde ha varit jag.

Petrus, som inte kände sig bekväm med det hela, vill vara säker och ropar tillbaka: "Herre, om det verkligen är du, befall mig då att komma till dig på vattnet!" Jesus svarar: "Kom hit!"
Och vad gör Petrus? Han sätter sig själv på prov, kliver ur båten och går över de rasande vågorna till Jesus. När han nådde fram till honom blev han rädd, för han insåg att han faktiskt hade gått på vattnet och sjönk genast och ropade räddhågset på hjälp.

För mig passade exemplet som handen i handsken! Och från den stunden fick jag frid, tillit och visshet - av Gud. Och utan att överdriva kunde jag kasta mina problem för hans fötter och göra det som jag "kände" var bra. Det var som att gå på vatten utan att sjunka.

Men ögonblicket då man sjunker kan också komma ikapp en då och då. När du tänker: "Jaha, det går ju jättebra!", självförtroendet tar överhanden och du börjar ta över rodret igen, då kommer du helt omärkligt snabbt ner på jorden igen. Tack gode Gud för det!

Exkurs - Det rätta beslutet

Projektledare på ett medelstort företag, 32 år gammal. Hon har fast jobb, bra lön, känner sig faktiskt ganska trygg i sin karriär, men saknar självförverkligande, meningen med livet. Monotonin finns överallt, på jobbet, på fritiden, hon har en känsla av att hennes talanger inte utnyttjas på rätt sätt och att det saknas en mening med hennes arbete. Detta alltomfattande missnöje tynger henne, men hon är också rädd för förändring, eftersom det kända onda är bättre än den okända lyckan, gång på gång.

Hon är troende och deltar regelbundet i gudstjänster. Hennes tro är en viktig källa till styrka för henne. Under de senaste veckorna har hon alltmer känt en inre kallelse att förändra något. Hon har en känsla av att Gud leder henne i en ny riktning, men hon vet inte om hon verkligen har modet att säga upp sig från sitt trygga jobb för att pröva något nytt. Hon undrar om det verkligen är Guds ledning eller om det bara är ett infall av hennes egna tankar.

Sökandet efter klarhet

En kväll efter en lång dag på jobbet känner hon sig särskilt rastlös. Hon bestämmer sig för att ta upp sina bekymmer och sin osäkerhet med Gud i bön. Så hon sätter sig tyst vid sitt skrivbord, blundar och talar från djupet av sitt hjärta: "Gud, jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig sliten och splittrad. Jag vill känna din vägledning. Snälla hjälp mig att hitta rätt väg."

Hon ber Gud att ge henne klarhet och mod att lita på hans vägledning, även om vägen verkar oklar och det inte står skrivet någonstans att hon ska göra si eller så.

När hon ber känner hon sig gradvis lugnare och tryggare, nästan som om hon omsluts av en varm och kärleksfull närvaro. Men hon vet att det inte alltid är lätt att höra Guds röst och att det ofta är ganska subtila tecken som kan vägleda henne.

Oväntat möte

Nästa morgon går hon till ett café för att prata med en god vän. Hon har sällan träffat sin vän på sistone. Nu hade de spontant kommit överens om att träffas över en kopp kaffe. Under samtalet berättar hon om sina tvivel på jobbet och sitt missnöje. Hon berättar också om sin känsla av att hon kanske borde byta jobb eller ta en ny riktning, men att hon inte vet om det är rätt steg.

Hennes vän lyssnar uppmärksamt och säger sedan något som kommer att förvåna henne: "Vet du, jag talade nyligen med en kvinna som gjorde en liknande förändring. Hon lämnade ett tryggt jobb för att ägna sig åt sin passion för konst. Hon sa att hon aldrig trodde att hon skulle kunna ta det här steget, men när hon bestämde sig för att följa sitt hjärta öppnades plötsligt så många dörrar att hon blev förvånad. Jag tycker att du kanske borde lyssna mer på ditt hjärta. Gud kanske leder dig i den riktningen."

Anna känner sig särskilt berörd i detta ögonblick. Hon har en känsla av att hennes vän inte bara uttrycker sin egen åsikt i det här samtalet, utan att de här orden på något sätt är exakt vad hon redan har känt inombords. En känsla av att hon inte är ensam och att Gud talar till henne genom detta oväntade möte.

Beslutet

Några dagar senare står hon inför ett konkret beslut: Ett företag som hon sökte till för några månader sedan erbjuder henne möjligheten att ta ett nytt jobb som projektledare, i en helt annan bransch som hon också är mycket intresserad av. Men jobbet skulle vara riskfyllt, eftersom det skulle innebära en förändring och hon inledningsvis skulle börja med mindre trygghet och lägre lön. Samtidigt känner hon dock att hon skulle få bättre användning för sina talanger och att hon skulle kunna finna mer mening i sitt arbete där.

När hon ställs inför jobberbjudandena är hon kluven. Hon undrar om hon ska ta risken eller om det är bättre att stanna kvar på sitt trygga och välbekanta jobb. Hon minns sin bön och samtalet med Maria och känner innerst inne att denna förändring inte bara är ett karriärbeslut, utan ett beslut som också kommer att föra henne närmare sig själv. Den inre frid som hon känner inför sitt beslut upplever hon som en slags bekräftelse på att hon är på rätt väg.

Guds vägledning

Samma dag som det slutgiltiga beslutet fattas ber hon om klarhet i sitt beslut. Under gudstjänsten dagen därpå fokuserar predikan på tillit till Guds vägledning, vikten av tro, även i osäkra tider, och att Gud vägleder oss inte bara i livets stora beslut, utan också i de små ögonblicken när vi lyssnar på honom.
Dessa ord talar till hennes inre och hon inser att hon inte behöver bestämma allt på egen hand, för Gud finns där för att vägleda henne, även om vägen inte alltid är rak utan tar några omvägar.

Med denna inre bekräftelse fattar Anna till slut beslutet att tacka ja till det nya jobbet på måndag. Hon känner sig ledd av Gud och vet att hon inte bara fattar detta beslut på eget initiativ, utan också för att hon har en känsla av att detta är den väg Gud har planerat för henne.

Slutsats

Guds vägledning upplevs individuellt på olika sätt, men alltid i rätt tid och på rätt sätt för var och en!

Våga kliva ut ur din komfortzon, anförtro ditt liv åt Honom och låt dig överraskas av den rikedom i livet som plötsligt öppnas för dig. Det är mer än du behöver, mer än du någonsin skulle ha kunnat räkna ut för dig själv, mer än du kan föreställa dig!