EhrFURCHT?

Lästid 4 minuter

Uppdaterad - 9 februari 2025

Ordet vördnad innehåller två aspekter: ära och fruktan. Hur passar det ihop?

I ordboken definieras vördnad som en "djupt känd respekt som är förknippad med vördnad eller vördnad".
Inom filosofin förklaras vördnad som en blandning av beundran, ödmjukhet och förvåning.
Ur religiös synvinkel definieras vördnad som människans lämpliga attityd gentemot det heliga, särskilt gentemot Gud.

Vördnad har flera dimensioner som skiljer den från ren respekt:

1. Ödmjukhet: Du inser att du själv är liten i jämförelse med din motpart.
2. Beundran: Du ser en storslagenhet eller sublimitet som går utöver det vardagliga.
3. Rädsla och förvåning: En blandning av rädsla och vördnad som visar att den andra personen är mäktig eller helig.
4. Respekt och vördnad: Man känner sig skyldig att behandla föremålet för vördnaden med vederbörlig respekt.

Bibeln säger i Ordspråksboken 9:10 "Herrens fruktan är visdomens början, och kunskapen om den Helige är förstånd." Gudsfruktan innebär inte fruktan i betydelsen skräck, utan en djup vördnad för Guds helighet, rättvisa och makt.

Hebreerbrevet 12:28-29 överklaganden "Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud med vördnad och fruktan; ty vår Gud är en förtärande eld."
Hebreerbrevet är riktat till judiska kristna som var under press och riskerade att falla tillbaka i sin gamla judiska tro. Det visar att Jesus Kristus är större än den mosaiska lagen och att de troende lever i ett nytt, orubbligt Guds rike.

Den betonar Guds helighet och de troendes ansvar och påminner om Guds uppenbarelse på berget Sinai, då Israels folk var fulla av fruktan (Hebreerbrevet 12:18-21).
Däremot har de kristna tillträde till det himmelska Jerusalem. Detta tillträde kräver dock en lämplig attityd, nämligen Tacksamhet, Vördnad och sann dyrkan.

De gamla grekerna kallade Vördnad med εὐλάβεια, "eulabeia", som står för respektfull hänsyn, ödmjukhet och tillbedjan. RädslaGrekiska φόβος, "phobos", kan betyda både rädsla och djup respekt och måste därför alltid definieras i rätt sammanhang.

I den bibliska betydelsen av ordet Rädsla här i betydelsen en djup medvetenhet om Guds storhet, helighet och auktoritet.

Vördnad innebär därför att man hedrar och erkänner Guds storhet och allmakt.

Men en "förtärande eld" låter inte alls som en Gud som är kärleksfull, vänlig och barmhärtig. Det låter snarare som om han är förtärande, som en eld - och det är, åtminstone enligt min erfarenhet, inte nödvändigtvis det mest smärtfria alternativet ... Så vad var vers 29 avsedd att visa hebréerna?

I Bibeln står elden för Guds helighet, dom och renande kraft. Denna formulering kommer från Femte Moseboken 4:24. Där står det "Ty Herren din Gud är en förtärande eld, en brinnande Gud."

I 1 Korintierbrevet 3:13 säger: "Var och ens gärning skall bliva uppenbarad; dagen skall visa den, ty den skall bliva uppenbarad genom eld. Och var och ens gärning skall prövas genom eld." Med andra ord: Gud är inte förblindad av vår ofta omsorgsfullt odlade och ständigt vitkalkade fasad. Hans "eld" kommer att förstöra allt detta på ett ögonblick och det som då kommer fram i ljuset, vårt sanna, nakna jag, måste kunna stå inför honom, eftersom han är en rättfärdig Gud som renar sina barn och dömer det onda.

"Bruksanvisningen för vördnad" skulle därför kunna se ut så här:

• Vi är frälsta, så vi vill tacka honom för det. tacksam vara.
• Vi servera Gud från ett vördnadsfullt, odelat hjärta.
• Vi ger Gud våra Vördnad inte av rädsla, utan av djup respekt för hans helighet.

Exkurs - Vördnad

En framgångsrik arkitekt i en storstad. Han var stolt över sina färdigheter, älskade att rita byggnader och njöt av den respekt han vunnit inom sitt yrke. Hans liv var välorganiserat, han litade på sin kunskap och sin planering. Osäkerheter eller saker som inte kunde förklaras rationellt hade ingen plats i hans liv.

En dag körde han sin bil genom ett avlägset bergslandskap när en kraftig storm plötsligt drog in. Inom loppet av några minuter blev himlen olycksbådande mörk, vinden piskade över vägen och kraftigt regn gjorde sikten nästan omöjlig.
Han försökte hålla sig lugn, men när blixten slog ner i närheten och åskan fick hans bil att skaka, var hans självförtroende som bortblåst. För första gången på länge kände han något som han inte kände igen: Vördnad.

Han parkerade vid sidan av vägen och tittade genom vindrutan på den enorma naturkraft som fanns framför honom. Plötsligt insåg han hur liten och sårbar han var. Här, mitt i stormen, kunde inte hans intelligens, kunskap eller pengar hjälpa honom. Han var helt utlämnad till deras nåd.

I det ögonblicket kom han ihåg en vers ur psalmerna som hans mormor hade lärt honom som barn. Psalm 8:45 frågar "När jag ser på din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har gjort:Vad är människan, att du tänker på henne, och vad är människosonen, att du tänker på honom?".

När stormen sakta bedarrade och himlen klarnade upp igen kände han en djup känsla av ödmjukhet och tacksamhet. Han insåg att han inte kunde kontrollera allt i sitt liv själv och att det fanns en kraft som var större än allt han tidigare hade ansett vara auktoritärt och viktigt.

Från och med den dagen började han gradvis se världen med andra ögon. Han tog sig mer tid att betrakta naturens skönhet, började be igen och fundera över saker som låg bortom hans egen kunskap. Han förstod att vördnad inte innebär att man känner sig liten eller värdelös, utan att man helt enkelt inser att det finns något större som upprätthåller och vägleder våra liv än vad vi kan förstå med våra sinnen.

Mötet med vördnad hade förändrat honom, inte skrämt honom, utan gett honom ett nytt perspektiv på livet.