Är Gud en glädjedödare?

Lästid 8 minuter

Uppdaterad - 9 februari 2025

När man ser några kristna gå omkring och sörja på allvar, kan man lätt tro att Gud måste vara en glädjedödare.

Lyckligtvis finns det också andra som faktiskt är glada över att träffa dig.

Är Gud en glädjedödare eller inte?

Vardagen är stressig nog, i alla fall för många av oss. Därför är det skönt när arbetsdagen är slut, barnen är i säng och du kan ta en paus för första gången på dagen. Ännu bättre är det när helgen äntligen kommer och du kan ta en avkopplande paus med familjen eller ägna dig åt din hobby i några timmar medan barnen leker med kompisarnas barn. Eller när du tar några minuter innan du går och lägger dig för att bara titta på stjärnhimlen, känna doften av granarna i trädgården eller kanske titta på dina husdjur när de interagerar med varandra, leker, pysslar, retas, leker jakt, etc...

Dessa time-outs hjälper oss att samla kraft för vardagliga uppgifter, att undvika utbrändhet, att förhindra att kroppen drar i nödbromsen på grund av utmattning, blir sjuk eller till och med sätter oss ur cirkulation under en längre tid med en hjärtinfarkt.

Då och då kanske du kommer på dig själv med att tänka under de där riktigt lugna och lyckliga stunderna när du laddar batterierna: "Borde jag inte egentligen göra det här eller det där istället för att titta på hål i luften här?" eller "Är det rätt att jag njuter av min hobby här?"

Vad säger Bibeln?

Alla har nog hört talesättet "Ora et labora!", som betyder "Be och arbeta!". Ett ledmotiv i det kristna livet som utvecklades under senmedeltiden för att sammanfatta den benediktinska livsstilen. Klosterlivet, som var relativt isolerat från omvärlden, var begränsat till arbete och bön, varför fritiden skulle fyllas med bibelläsning för att förhindra "sysslolöshet", som Benedictus av Nursia skrev: "Sysslolöshet är själens fiende."

Om Adam och Eva hade lyssnat på Guds ord och inte trott på Satans, motståndarens, viskningar, skulle vi fortfarande ha kunnat njuta av paradiset idag och ordet "arbete" skulle förmodligen ha förblivit okänt för oss.

Tyvärr blev det annorlunda och vi måste tjäna vårt uppehälle genom att arbeta. Vi har internaliserat detta tillräckligt mycket i våra liv.

Praktiserande kristna är också medvetna om att vi bör vara i daglig kontakt med Gud för att uppleva hans råd, att han vill bli tillfrågad om allt som bekymrar oss, att han vill ge mer än vad vi behöver.

Be och arbeta borde därför inte ha förblivit en fråga. Men hur är det med ledighet från arbete, hushållsarbete, barnomsorg och mycket mer? Ger Bibeln oss också ett svar på detta ämne?

Den som känner Gud kommer med rätta att anta att Gud också har tagit ställning till detta i Bibeln, men man hör bara mycket sällan något om det i gudstjänster, bibelstudier eller vid andra evenemang.

Låt oss därför ge oss ut på jakt och ta två bibelställen som exempel:

1 Korintierbrevet 10, 31 säger "Så vad du än äter eller dricker eller vad du än gör, gör allt till Guds ära.„

och uttrycker därmed en central kristen inställning, nämligen att fokusera hela vårt liv - även i vardagliga, till synes banala aktiviteter som att äta och dricka - på Gud och därigenom hedra honom.

Alla handlingar bör i slutändan vara en del av ett liv som är till behag för Gud. Uppmaningen att göra saker "på nytt" kan också förstås som en tjänst som hedrar Gud och hjälper andra människor.

Predikaren 9:10 ger råd "Vad som än kommer till dig att göra, gör det friskt„

och är en uppmaning till handlingskraft, ansvarskänsla och Livsglädje - i både världsliga och andliga frågor.

Livsglädje är en gåva från Gud som kommer av tro, tacksamhet, hopp och att man fokuserar sitt liv på Gud. Den är inte flyktig utan djupt rotad och bär oss också genom svåra tider. Livsglädje innebär att erkänna livet i sin helhet som ett Guds verk och att njuta av det med tacksamhet, frid och tillförsikt.

Elementen i biblisk joie de vivre är till exempel

Samhörighet med Gud:

Sann glädje kommer från en relation med Gud. Psalmisten säger i Psalm 16:11: "Du visar mig vägen till livet. I din närvaro finns glädje och välbehag vid din högra sida för evigt."
Gud själv är källan till livets glädje.

Tacksamhet:

Livsglädje kommer från att erkänna och uppskatta Guds välsignelser. Paulus uppmanar till 1. Tessalonikerbrevet 5:16-18 till detta: "Gläd er alltid, be utan uppehåll, var tacksamma i alla ting; ty detta är Guds vilja i Kristus Jesus för er."

Fred och förtroende:

Glädjen växer när du litar på Gud och upplever hans frid. Jesus säger i Johannes 15:11
"Jag har talat detta till er för att min glädje skall förbli i er och er glädje bli fullkomlig."

Service och gemenskap:

Glädje kommer också av att tjäna andra och leva i gemenskap. Paulus skriver i Romarbrevet 12:15 "Gläd dig med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." Att dela glädjeämnen och sorger med andra berikar livet.

Hopp om det eviga:

Den kristnes glädje är oupplösligt förbunden med hoppet om evigt liv (Romarbrevet 14:17):
"Ty Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande."

Oberoende av omständigheter:

Livsglädje är inte kopplad till yttre välstånd eller framgång. Paulus säger från fängelset i Filipperbrevet 4:4: "Gläd dig alltid i Herren; återigen säger jag: Gläd dig!"

Den skiljer sig därför från en rent världslig eller ytlig glädje genom att den är oberoende av yttre omständigheter.

Så om vi får glädjas, och verkligen bör göra det(!), bör vi göra det genom att tacksamt ta emot Guds gåva av glädje och inte låta motståndaren få oss att känna oss skyldiga och fördärva denna gudomligt givna glädje.

Gud är intresserad av att vi ska vara nöjda, lyckliga och glada människor och på så sätt föra ut hans godhet och kärlek i världen med ett strålande leende. Det är därför han ger oss möjligheter att koppla av, till exempel genom att musicera, måla, fotografera eller umgås med djur och växter. Om vi är balanserade kan vi utföra de uppgifter som ställs på oss eftersom vi är friska och har styrkan att göra det utan att överanstränga oss och rubba balansen i vår hälsa.

Gud är alltså inte på något sätt en glädjedödare; i själva verket uppmanar han oss tydligt att ha glädje i livet! Det faktum att vi begränsar oss själva i vårt val av möjligheter som ger oss glädje till dem som inte är förenliga med hans värderingar bör inte särskilt betonas ...

Ett exempel från mitt liv

Under min tid på gymnasiet hade jag ofta en hel del frustration, som jag fick utlopp för genom att spela piano. Det var faktiskt meningen att jag skulle(!) öva på givna stycken. Och det var just detta övande, oavsett om det var för detta eller för skolan, som var det ögonblick som förstörde allt för mig.
"Pojken ska få det bättre än vi föräldrar" må vara ett ädelt motiv, men det missar inte bara det avsedda målet, särskilt om det inte motsvarar - åtminstone ungefär - barnets intressen, utan kommer sannolikt också att göra barnets framtid mycket svår.

Grannarna i flerfamiljshuset var alltid mycket entusiastiska och frågade ofta min mamma vilket stycke det var, men det var improvisationer som helt enkelt speglade mitt inre tillstånd. Ibland gick de i moll, ibland i dur och ibland blandades de båda tonarterna.

Att musicera - fritt - var ett sätt för mig att hantera mina stressnivåer på ett bättre sätt. Efter att improvisationerna bidragit till grannarnas glädje hade jag till och med gjort en god gärning i det avseendet. Men det insåg jag inte då, och jag tänkte inte ens på det. Det enda som var säkert var att det här musicerandet inte låg i min mammas intresse, även om hon inte visste att jag inte spelade de stycken jag övade på.

Man kan fråga sig om det här spelet var till Guds fördel. När jag tittar på bibelcitaten ovan antar jag att Gud nickar åt mig för att jag gjorde något bra för min hälsa under den här tiden, kom tillbaka i balans och spelet också gav glädje åt andra människor.

Exkurs - Ett omoraliskt erbjudande

Tänk dig att du är med ett kompisgäng och ni har planerat en helg i ett semesterhus. Förväntningarna på massor av skoj, god mat och trevliga kvällar får alla att stråla av förväntan. Det finns också personer i gruppen som är mycket troende och som håller fast vid sina religiösa principer. Men allt eftersom kvällen fortskrider börjar en diskussion att utvecklas.

Planen

Fredag kväll. Gruppen har kommit överens om att ordna en liten fest efter middagen. En del av vännerna vill gärna festa till långt in på natten, med musik, dans och lite alkohol. Andra, som du, är inte särskilt religiösa, men du har en god känsla av att överdrivet drickande och en lång, sen natt inte nödvändigtvis är de bästa besluten, särskilt om du vill göra mycket nästa dag.

En troende vän, låt oss kalla honom David, ansluter sig till samtalet. Han säger: "Jag har en känsla av att Gud visar oss ett tydligt sätt att leva. För mycket festande, för mycket drickande, det leder inte till något gott. Gud vill att vi ska vara medvetna om oss själva och våra kroppar."
Nu är David inte någon som i grunden är emot nöjen, men för honom finns det en gräns som han inte vill gå över om det kan kränka Guds värderingar, som han också anser vara värda att skydda som en del av sin religiösa övertygelse.

Reaktionen

Några av hans andra vänner reagerar med förståelse, men andra är ganska avvisande. En vän, som är mer avslappnad när det gäller religiösa frågor, säger: "Kom igen, David, det är inte så farligt. Det är bara lite kul. Vi kan fira utan att förstöra för oss själva. Och dessutom blir väl inte Gud arg på oss om vi går lite för långt?" En annan, som beskriver sig själv som mer av en agnostiker, inflikar: "Vem vet vad Gud tycker? Jag tror inte att han bryr sig om något sådant som vår fest."

I det läget känner sig David obekväm och säger: "Jag tycker att det är viktigt att vi respekterar oss själva och lever med måtta. Och för mig innebär det att jag måste hålla fast vid mina principer när det gäller nöjen och fritid." Han ansluter sig tyst till cirkeln, men låter förstå att han organiserar sina nöjen på ett annat sätt.

Beslutet

Efter en del om och men beslutar gruppen att begränsa firandet, vilket innebär inget överdrivet festande sent in på natten och ingen överdriven alkoholkonsumtion. Några blir besvikna, men de andra respekterar i slutändan Davids önskemål och övertygelse. De kommer överens om att tillbringa natten i en mindre grupp, utan mycket oväsen och överdriven konsumtion.

Men frågan kvarstår: Är Gud en glädjedödare i det här fallet?

För David är Gud inte en begränsning, utan snarare en vägvisare. Han ser inte Gud som en glädjedödare, utan som någon som visar vägen till ett mer tillfredsställande och respektfullt liv. För honom innebär detta att man ska vara måttfull i allt man gör. Han förstår att det är viktigt att ha roligt och njuta, men han anser att dessa saker inte behöver stå i motsats till ett gott och moraliskt liv.

För de andra vännerna ser saker och ting lite annorlunda ut. De känner sig begränsade i sin omedelbara lust att roa sig av Davids övertygelse och undrar om Gud verkligen är en glädjedödare i det här fallet. De anser att livet också ska njutas och ifrågasätter om det verkligen är så farligt att gå över sina egna gränser då och då.

Den uppföljande diskussionen

Nästa morgon är stämningen lite mer avslappnad. Festen blev lugnare än planerat, men det blev en bra pratstund och alla kunde respektera varandra.

Några vänner insåg att det var bra för dem att gå och lägga sig tidigt och vara utvilade nästa dag. De var tacksamma mot David för att han fick dem att tänka till, även om de inte höll med till en början.

David känner sig nöjd eftersom han inte bara har hållit fast vid sina principer utan också har bidragit lite till en mer respektfull samexistens genom sitt inflytande i gruppen. För honom är Gud inte den som förstör i det här fallet, utan den som hjälper honom att fatta beslut som leder till ett bättre liv på lång sikt.

Slutsats

Exemplet visar hur frågan "Är Gud en glädjedödare?" kan tolkas på olika sätt i ett vardagligt sammanhang. För en person kan det tyckas som om Gud förstör det roliga genom att sätta moraliska gränser. För andra är Gud däremot en vägledare som hjälper dig att fatta beslut som är bra för dig och dina medmänniskor på lång sikt.

I det här fallet handlar det inte om att förbjuda det roliga, utan om måttfullhet och att reflektera över hur man organiserar sitt liv. Det handlar om att inse att friheten att ha roligt också kan gå hand i hand med ansvar och mindfulness.